Plast
Plaster består av väldigt långa molekylkedjor av kol och andra ämnen. På kemispråk brukar dessa långa molekylkedjor även kallas för polymerer. Polymerer kan vara naturliga eller syntetiska. Naturliga polymerer ingår i djur och växter. Den första halvsyntetiska polymeren tillverkades i slutet av 1860-talet av cellulosa.
Den vanligaste råvaran för att göra syntetiska plaster är olja eller naturgas, men det går att göra plast av annat, som t ex skogsråvara eller jordbruksprodukter.
Om man vill göra plast av olja så börjar man med att hetta upp den. Då delas oljan upp i olika delar som kemisterna kallar "fraktioner". En del av de här fraktionerna fortsätter man med för att få plast.
Nästa steg i plastframställningen kan göras på två olika sätt. Antingen kan man göra något som kallas för "krackning". Då bryter man ned stora molekyler till mindre antingen genom upphettning eller genom att låta fraktionen reagera med andra ämnen. Eller så kan man "reformera" molekylerna. Det är ett invecklat sätt att skapa nya föreningar där man utsätter fraktionen för olika tryck, olika temperaturer eller andra ämnen. Ett sätt är att t ex blanda fraktionen med ånga, hetta upp blandningen och sedan hastigt kyla ned den. Då ändras utseendet och egenskaperna på molekylerna!
Efter allt detta har man fått fram små molekyler som kallas för monomerer. De små molekylerna kan se olika ut och man kan sätta ihop dem i olika kombinationer till långa molekyler, polymerer. Sedan kan man förändra polymererna genom att stoppa in andra tillsatsämnen tills man har fått en sådan plast som man vill ha, mjuk, hård, seg och så vidare!
